Kyotoavtalet

Idag går det att läsa i DN om att Kyotoavtalets mål är uppnådda med råge. Att världens länder tillsammans klarar gränserna för perioden 2008-2012.

Länk. http://www.dn.se/nyheter/klimatmotet/malen-i-kyotoavtalet-uppnas-med-rage-1.1006516

Det jag reagerar på i artikeln är att man inte diskuterar ifall gränsvärdet för perioden är realistiskt. Eftersom värdet är framförhandlat länderna mellan; kan vi då lita på att minskningen är tillräcklig eller är minskningen betydelselös? Även så tycker jag att ifall man klarade målet så enkelt, relativt, så borde man ändra gränsvärdet och utgå ifrån dagens värden.

Jag rekommenderar även dokumentären Klimat 09 på Svtplay där svårigheten kring förhandlingar tas upp.

Länk: http://svtplay.se/t/103466/dokument_inifran

En ocean av plast

Fram till den 24 November kan man titta på dokumentären "En ocean av plast" på Svtplay. Dokumentären handlar om människans förbrukning av plast och dess konsekvenser på miljön. Slutsatsen är skrämmande och dokumentären lyfter fram många bra perspektiv.

Det jag vill framför allt lyfta fram är att individers insats påverkar. Framför allt när det kommer till användandet av plaster, eftersom vi använder enorma mängder plast dagligen i våran vardag. Vi lever idag i ett samhälle där vi konsumerar alldeles för mycket, där vi köper nya produkter trotts att den gamla fortfarande fungerar. Min uppmaning är att vi ska reflektera över varje inköp och frågesätt behovet av produkten.

Länk: http://svtplay.se/v/1737478/dokument_utifran/en_ocean_av_plast

Sammanfattning av seminariet i Onsdags

Jag kom till Kulturhuset i Onsdags med förväntningen att få diskutera Kulturens roll i miljöfrågan. Det jag fick uppleva var snarare en presentation av kulturprojekt som har syftat till att belysa klimatfrågan. Diskussionen uteblev, förmodligen på grund av att personerna i panelen kom enbart från kultursektorn samt att diskussionsfrågorna var av typen; vad kan kulturen göra för Klimatfrågan? Jag hade hellre diskuterat konsekvensen av att exempelvis kulturen belyser enstaka delar i den komplexa klimatfrågan.

Det har gjorts massor med intressanta kulturprojekt runt om i världen, bland annat under flagskeppet Global Focus (http://www.globalfocus.se/). Även Tck Tck Tck har gjort en musikvideo likt "We are the World" på 80-talet med låten "Beds are Burning" (http://www.youtube.com/watch?v=aBTZOg6l6cA).

Det kulturen kan göra i miljöfrågan är att synliggöra miljöfrågor genom bland annat konst, musik och event. De kan skapa debatt människor emellan så att miljöfrågan diskuteras kring matbordet eller på jobbet. Jag tror att det är viktigare att kulturen belyser miljöfrågan i människors vardag snarare än att arrangera jippon likt välgörenhetskonserter som ofta kostar pengar. Om saker kostar pengar så kommer de redan frälsta till eventen inte de som inte är insatta i frågan.

Miljö och Kultur?

Idag, Onsdag, ska jag på ett seminarie om vilka kopplingar man kan dra mellan miljöfrågan och kulturen.

Jag citerar informationen på Facebook inbjudan nedan:

"Klimatförändringarna är ett ett vetenskapligt faktum, men ett ekonomiskt kulturellt och socialt problem. På samma vis är det uppenbart att vetenskapliga och tekniska lösningar är fullkomligt verkningslösa om vi inte samtidigt vidtar kraftfulla ekonomiska, kulturella och sociala åtgärder. Men medan behovet av radikal klimatpolitik och massiva privata och offentliga investeringar diskuteras allt mer, saknas fortfarande ett kraftfullt kulturellt svar på de frågor klimatförändringarna ställt oss inför."

Till seminariet har jag följande frågor jag hoppas få svar på.

- Vilken funktion kan kulturen ha och har i Miljöfrågan?

- Kan man kombinera dessa två frågor? Personligen tror jag att det finns en risk att de båda motarbetar varandra eftersom båda områdena är så lågt prioriterade inom politiken och näringslivet (generellt, finns undantag inom näringslivet).

- Kommer det presenteras några konkreta förslag under seminariet eller "bara" diskuteras?

Seminariet är i Ekoteket på Stockholms Kulturhus kl 16:00 och håller på fram till kl 18:00

I morgon kommer jag att kommentera seminariet.

Spårvagn i Stockholm

Per Wirtén skriver i Dagens Arena om planen att bygga en spårvagnslinje mellan västra Kungsholmen via T-Centralen, Östermalm till den planerade stadsdelen Värtan. En mycket välskriven artikel om hur Stockholms innerstad prioriteras istället för tvärbanor mellan förorterna. Det jag vill lyfta fram är såklart miljöperspektivet.

När man ska beräkna miljökostnaden för ett projekt som detta så gör man framför allt en sak, en Miljökonsekvensbeskrivning (MKB). I denna beskrivning bör man även göra en Livscykelanalys (LCA) för att ta reda på vad kostnaden är för naturen. Hela kedjan, från brytningen av malmen till omhändertagandet av materialet efter att spårvagnen och rälsen inte kan användas mer, ska räknas med.

Livscykelanalysen ska vägas mot nyttan av spårvägen, behovet av spårvägen, alternativa lösningar och befintliga lösningar. Om det idag släpps ut mer föroreningar än vad spårvagnen kommer att göra, inkluderat utsläppet från byggnaden av spårvagn och räls, så är det bättre för miljön än tidigare. Det måste helt enkelt göras en övervägning.

Om man tar några steg tillbaka och tittar på vilka behov Stockholm har ur ett miljöperspektiv så ser jag biltrafiken som ett av de största, med behov så menar jag vad man kan förbättra. Faktum är att kollektivtrafiken är bättre än biltrafiken och var är då biltrafiken som störst? Inte är det iallafall i City utan längst de stora vägarna in till City.

Allt handlar i slutändan om ekonomi och därför anser jag att man måste prioritera annat, exempelvis att bygga ut pendeltågstrafiken så fler kan pendla in till staden eller tvärbanor mellan förorter så att man inte behöver ta bilen för att storhandla.

Länkar:

Dagens Arenas: (http://www.dagensarena.se/index.php?sid=1&pid=20&tid=3712)

Varför gör jag detta?

Under min studietid på Linköpings Universitet, för att bli Miljövetare, ställdes jag inför många problem. Problem som oftast kunde härledas till en tvärvetenskaplig problematik. Lösningen på det aktuella problem som vi som studenter stod inför kunde aldrig enbart hittas i kemin, biologin, politiken, historian eller andra ämnesområden. Istället fick man bryta ner problemet till sina minsta beståndsdelar för att kartlägga inom vilka områden man var tvungen att göra en åtgärd.

Med denna insikt i ryggsäcken fann jag mig tittande på TV där Maria Wetterstrand debatterade de ökade halterna koldioxid i vår atmosfär med en kemist. Nu kommer jag inte ihåg vad kemisten heter men hans påstående glömmer jag aldrig. Han menade att ökade koldioxidhalter i atmosfären medför ökad växtlighet, vilket medför mer träd och växter som kan ta hand om mänsklighetens utsläpp av koldioxid. Han menade att klimatförändringarna är överdrivna och att vi inte behöver oroa oss.

Hans påstående har jag inget att kritisera han har säkert rätt ur sitt perspektiv, men det är just där skon klämmer. Han får sitta i direktsändning och debattera klimatförändringarna med Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand. Att debattera frågan är han absolut kompetent att göra ur det kemiska perspektivet men att diskutera hela klimatförändringsfrågan är han inte kompetent att göra. Det budskap han skickade till svenska folket var att klimatförändringarna är överdrivna. Att sedan Maria Wetterstrand inte förstår detta är ju beklagligt. Hon debatterar frågan ur ett tvärvetenskapligt perspektiv mot en person som enbart har ett perspektiv.

Det jag vill med denna blog är att i den rådande miljödebatten i svensk media försöka syna debattörerna. Att med ett annat perspektiv frågesätta eller instämma på de påstående de gör. Jag kommer aldrig att påstå att jag har rätt eller sitter på all information, det finns alltid andra perspektiv som skulle påstå annat, men det spelar ingen roll då en debatt är till för att få människor att lära oss mer om saker och ting.